David Gale
Såg en skitbra film på fyran i dag. The life of David Gale. Orkar inte dra handlingen, men sök på http://www.imdb.com/ (min räddare i filmnöden) och kolla om ni vill. Den var väldigt spännande, jag fick nästan hjärtsnörp. Jag tycker om filmer som behandlar ämnen som mänskliga rättigheter, politisk idioti, mänskliga öden och dylikt. Kanske för att jag är för slö för att engagera mig själv, fastän jag tycker så otroligt mycket. Då kan jag sitta och titta på filmerna och känna medkänsla med personerna som kämpar för sin sak. Jag tycker ju som dem, då är jag en bra människa... eller? Kan låtsas att jag också har lika mycket mod och kämpaglöd. Fan jag skulel bryta i hop efter fem minuter om jag hamnade i någon sån där snyfthistoria i verkligheten.
I morgon drar jag och svartingen till Morgongåva. Mattias och gulingen stannar hemma på tu man hand. Jag hoppas dom inte festar för mycket bara. De slöar nog mest, och njuter av stillheten här hemma. Det ska bli jättekul att hälsa på syrran, och se hur mycket Matheus har växt. Ture får vara med kompisen Jonna och så sk vi promma, göra julgodis, shoppa och träna hund. Eller mest jag men ändå, Kristina och Matheus får titta på. Ungar tål ju inte att man gör saker utan dem. De ska bara sitta i famnen, matas eller skita hela tiden. Men söta är dom ju.
Jag har insett att jag ständigt känner en saknad och en längtan. En saknad efter de underbara vänner som flytt stan för något bättre (?), en längtan efter en mening, efter något bättre. När jag uppnår något jag längtat efter kommer det en ny längtan. Varför kan jag aldrig aldrig vara nöjd? Fast jag är ju nöjd med en hel del ändå. Men det är just det, jag har det skitbra och i princip allt jag behöver, men ändå vill jag ha mer. Eller kanske inte ens mer, men något annat, något mer tillfredsställande. Men om jag skulle få det så skulle inte det räcka. Vad är det med människan egentligen?
Ja jag sitter bara här och svamlar mitt i natten, har inte jobbat på hela veckan, då blir jag lite konstig. Avslutar med några kul länkar:
Dagens (och möjligtvis tidernas) bästa: Baby landlord
Dagens är det verkligen sant att det är en seriös film?: Japaner lär sig nyttiga engelska fraser
I morgon drar jag och svartingen till Morgongåva. Mattias och gulingen stannar hemma på tu man hand. Jag hoppas dom inte festar för mycket bara. De slöar nog mest, och njuter av stillheten här hemma. Det ska bli jättekul att hälsa på syrran, och se hur mycket Matheus har växt. Ture får vara med kompisen Jonna och så sk vi promma, göra julgodis, shoppa och träna hund. Eller mest jag men ändå, Kristina och Matheus får titta på. Ungar tål ju inte att man gör saker utan dem. De ska bara sitta i famnen, matas eller skita hela tiden. Men söta är dom ju.
Jag har insett att jag ständigt känner en saknad och en längtan. En saknad efter de underbara vänner som flytt stan för något bättre (?), en längtan efter en mening, efter något bättre. När jag uppnår något jag längtat efter kommer det en ny längtan. Varför kan jag aldrig aldrig vara nöjd? Fast jag är ju nöjd med en hel del ändå. Men det är just det, jag har det skitbra och i princip allt jag behöver, men ändå vill jag ha mer. Eller kanske inte ens mer, men något annat, något mer tillfredsställande. Men om jag skulle få det så skulle inte det räcka. Vad är det med människan egentligen?
Ja jag sitter bara här och svamlar mitt i natten, har inte jobbat på hela veckan, då blir jag lite konstig. Avslutar med några kul länkar:
Dagens (och möjligtvis tidernas) bästa: Baby landlord
Dagens är det verkligen sant att det är en seriös film?: Japaner lär sig nyttiga engelska fraser
Kommentarer
Postat av: Emma
Man ska aldrig vara nöjd
Postat av: caroline
jaha, så du har hittat till min sida :) ja, jag misstänkte att d va nå skumma spammare, fan för dom! Frågan är hur man får bort dom! ha d bra! :)
Trackback
