Skinnylizzy's journey

För att jag inte är 16 längre. Tror den åldern var den värsta i mitt liv hittintills. Eller egentligen alla åren mellan 15 och 19. Depressionerna började redan i sjuan, men det var upp och ner i hela högstadiet, och kulminerade när jag hoppade av gymnasiet efter halva tvåan. Jag var förvirrad, bekräftelsebehovet var enormt, självförtroendet var på bottennivå och jag mådde dåligt och gjorde saker jag fick ångra bittert. Klart man har issues ännu och inte riktigt än har nått till att vara den person man vill vara, men shit vad man höll på då. Skäms bara jag tänker på vissa grejer. Och vill bara gråta när jag minns hur äckligt dåligt jag mådde i perioder. Vad jag tänkte och hur jag ville dö på riktigt i bland. Hur ont det gjorde. Tror inte det hade gjort ondare om någon hade stuckit en kniv i en.

Genom att jag själv mådde så dåligt sårade jag människor jag älskade, och det är det värsta med hela alltihop. Är så glad att jag och Mattias lyckades hålla i hop och hjälpa varandra till ett bättre mående och mogna i vårt förhållande. Det var nog inte lätt för varken honom eller min familj att leva med mig och mina problem.

De där perioderna har format den jag är idag. Depressionerna är borta men jag får hela tiden jobba på självförtroendet, och att inte falla tillbaka i det där mönstret när jag inte orkade upp ur sängen, gjorde dumma saker för att hävda mig osv. Jag betraktar mig inte som helt vuxen än, det gör jag inte. Men jag är stolt över mig själv att jag gick från att vara djupt nere i depressioner i perioder, avhopp från skolan och ett destruktivt beteende till att nu läsa en högskoleutbildning, leva i en familj med Mattias, och hundarna som betyder allt för mig, och i det stora hela känna att jag har kontroll över mitt liv.

Jag fick hela tiden höra att man inte kommer nån vart utan gymnasieutbildning, men jag fick jobb på hemtjänsten som jag klarade mig bra på, läste in betygen på folkhögskolan och kom in på sjuksköterskeutbildningen. Jag ska gifta mig i december med den man jag älskar mest i hela världen, och förhoppningsvis bilda familj och ha ett jobb jag trivs med i framtiden. På den fronten är jag fasen stolt över mig själv som har lyckats så pass hittills!

Och en annan sak är jag otroligt lycklig över, mina vänner som har fortsatt vara mina vänner ända sen vi lärde känna varandra, några sen vi var små och några som jag träffade i gymnasiet och blev mina allra bästa vänner. Tack för att ni finns! Jag hoppas jag någonsin kan göra så mycket gott för er som ni gjort för mig genom åren!

Ja, varför skriver jag det här? Jag satt och funderade och mindes, och på vad framtiden kommer att visa... Det kan man aldrig veta men jag har satt upp mål som jag vill nå, och om jag inte når dem så ska jag försöka att inte tracka ner på mig själv för det. Livet är inte enkelt, men det är sjukt mycket enklare nu än för några år sen.

Jag har inte alltid varit öppen med allt och folk kanske inte förstått hur dåligt jag mådde, men nu känns det så långt bakom att jag kan diskutera om det och reflektera med mig själv om varför det var så och hur det har blivit. Det känns lite som terapi för mig, för trots allt får man "återfall" i bland. Och jag tror också det är viktigt att, om man kan, prata om sånt här, för det är så många unga människor som mår så dåligt som jag gjorde, och många som tar steget längre och tar sitt eget liv till slut.

Annars sitter jag i soffan med Ture och Tintin på varsin sida om mig, och kollar Cirkus Möller i väntan på Idolfinalen. Jag gillar Erik typ. Och Mariette lite grann, men inte så värst i kväll. Rabih är sämst av allla, fattar inte ens hur han kommit så här långt, han ser ut och låter som en utvecklingsstört Nasse i Nalle Puh... Voi voi inte min idol i alla fall.

Nä nu har jag fått ventilera mina tankar nog för i dag, Ha en bra halloweenhelg!

Är så stressad att jag inte kan ta tag i nåt känns det som. Sitter på facebook och glor rakt in i skärmen och vet inte vart jag ska börja. Har tenta på torsdag, rapporter som ska in denna vecka och Luleresa nästa vecka. VILL INTE!

Queen - Fat bottomed girls

Som om inte plugget vore nog så är det bara två månader kvar till dagen D, shit två månader är ju ingenting. Det här lär sluta med att jag blir helt apatisk och glor in i väggen och Mattias får ringa psyk.

I morgon blir en hektiskt dag också, ska stiga upp tidigt, rasta vovvarna, fara på badis, jajjamensan ni läste rätt, vi ska fara och simma i morgon som en mjukstart på mitt aktiva liv :P Efter badis så ska jag möta upp kurskamraterna på parkskolan, fixa in rapporten om personlig hygien, förhoppningsvis hinner vi diskutera de andra rapporterna också... Sen efter det kommer Pontus som jag egentligen inte har tid att klippa. Men men det går bara jag vill.

Bruce Springsteen - The ghost of Tom Joad

Trots all stress är jag så glad att vi ska gifta oss. Själva bröllopet blir så himla kul att få uppleva, och fest och umgänge med precis de vi vill umgås med och inga andra. Och som pricken över i får jag ett par dagar senare uppleva det jag har längtat efter sen jag var en liten Queer as folk- tittande trettonåring. Att åka till London! Hur jäkla underbart kommer inte det att vara? Jag har ingen förklaring på min längtan till England och allt engelskt (mer än att en synsk person menade att jag levt där i ett tidigare liv), och jag kan inte heller förklara hur det känns att ha den där längtan inom mig hela tiden, men så är det. Det är nästan som saknad, trots att jag aldrig satt min fot i Storbrittanien. 

Men det där väcker ju en liten gnagande oro också. Det känns som när man har träffat någon på nätet och pratat med länge och sen ska man ses i verkligheten. Tänk om personen är en helt annan än man fått intryck av? Tänk om man inte alls trivs i hop,men ändå måste umgås och vara trevlig? Ja tänk om min bild av England inte alls stämmer och jag får reda på att jag inte alls tycker om britterna eller brittiska saker?

Allt detta låter kanske som svammel, men ni som känner mig vet ju hur länge jag pratat om England, musiken, dialekterna, tv- serierna, humorn.

Hoola Bandoola Band - Keops Pyramid

Varför är jag vaken egentligen? Har supersvårt att gå å lägga mig när Mattias jobbar eftermiddag. Kan ändå inte somna förrän han kommit hem. Undrar om jag ska gå ut med hundarna och möta honom. Då skulle han bli glad att han slipper dra ut tre trötta hundar på nattpink.

Har så mycket funderingar så här på kvällarna. Men det är väl det som är mitt största problem, att jag tänker och säger väldigt mycket och stort, men när det kommer till handling har jag inte lika lätt för att ta tag i saker. 

Jo vi var ju på fest i fredags, Sofias födelsedagskalas. Var riktigt trevligt, träffade nytt och nygammalt folk och for ut en sväng på krogen. Var kul att se nya sidor av människor man aldrig har lärt känna riktigt, bara varit sådär ytligt trevliga med trots att man gått i samma klass.

La Roux - Bulletproof


På lördagen så blev det middag med Fija och Ante på Landströms. Gud vad kött är gott! Jag åt älginnerfilé serverad med tranbärssås, rönnbärsgele och rotfruktsbakelse. Ja man hör ju bara på beskrivningen att det är supergott. Fast vi har unnat oss lite för mycket nu, har vart fika eller hämtmat flera dagar nu, så nu är det hemmamiddagar som gäller. Jag har inte riktigt skött mig vad gäller mitt nyttiga liv heller, men nu har jag fått motivationen åter. Får som svackor men dom håller bara i sig några dagar så jag har inte gått upp det jag gick ner, mera stannat upp ett tag. Men nu blir det andra bullar nu när man har köpt gymkort :D Ska bli skitkul att börja på gruppträningar och att fara och träna och simma själv. Det känns som ett bra komplement till hundprommisarna.


Ulf Lundell - Kärleken förde oss samman

Nu satte spotify på vår låt. Den ska mest troligt sjungas i kyrkan, eller så dansar vi första dansen till den. Eller både och. Älskar den låten, Lundell- sucker som man är. Och han är ju så sann. Han kan det där med kvinnor och kärlek och vemod...

I dag är det bara du och jag, i dag är det bara vi två. Du är min, och jag är din, och kärleken förde oss samman.

Har kollat lite på youtube och hittade dessa filmer.. Vilken nostalgi!

Vissa klarar inte av spriten...

Japp så har nu det nya året anlänt. Jag försökte förneka det så länge som möjligt men snart nog började det smälla och lysa i himlen, folk pussades och kramades, söp ner sig och grät.
Jag kunde trots allt fira med mina älskade älskade vänner, för jag blev oväntat ledig i går och i dag. Var på party och jag och Anna berättade skämt som ingen förstod, vi umgicks med Stina, Sara och de andra, retades med Jonas, for på krogen, dansade och grät lite, blev glad igen och sen for vi hem och slocknade. Har mått bra i dag, blev lagomt med dricka och mycket vätskeersättning ;)

Resten av detta inlägg vill jag tillägna de i mitt liv som betyder mest, mina vänner.

Jag har älskat många i mitt liv, i bland har jag bara trott att jag gjort det, i bland har jag fått grymma uppvaknanden, men med de här människorna kan jag lita på kärleken. De finns med mig både i glädje och tårar, och de skulle aldrig lämna någon i sticket. Jag gör mitt bästa för att vara en lika bra vän till dem som de verkligen har visat att de är till mig. Jag är oerhört tacksam att jag fått träffa er och fått bli en del av ert liv, jag kommer alltid att göra mitt bästa för den vän som behöver mig. Det är mina vänner som håller mig ovanför ytan, som får mig att skratta och ger min tillvaro mening. Jag menar verkligen det, utan dom vet jag inte vad jag hade gjort och hur jag hade mått.

Tack för att ni finns!

Nu sitter jag här och väntar på att håret ska torka, lyssnar på Looptroop och kliar mina skrynkliga händer.

Jag har insett att jag väntar för mycket. Jag försöker alltid vänta ut en massa saker,  men det slutar alltid med att jag fastnar i samma banor och aldrig tar mig lös. Jag är stolt som fan över mig själv att jag tar steget och börjar studera i Januari (om 33 dagar). Jag har många gånger bestämt mig för något men backat ur av ren feghet. Var nära att göra det när jag fick detta antagningsbeskedet också. Tänkte att jag kanske ändrar mig och vill bli nåt annat till hösten(ska jag vänta?). Tänkte att jag har ju så bra jobb och hyfsat med pengar. Tänkte att jag inte vågar. Men nu ska jag fan i mig våga. Jag kan inte sitta här hemma och deppa över mitt liv men samtidigt inte våga göra något annorlunda.

Fan om jag hade vart någon annan och läst min blogg hade jag tyckt vilken tragisk människa! Jag kanske är det, men jag försöker ta tag i saker nu. Livsomvälvande beslut och mycket hopp. Jag har ju ändå levt likadant i åratal. Är rädd för allt okänt, är rädd för vad folk ska tycka.

Jag intalar mig själv att jag är en självständig tjej som inte bryr sig om andras åsikter men det är bara bullshit för att försöka rädda min självkänsla. Jag är livrädd för att folk inte ska tycka om mig. Livrädd för att göra fel val. Men det går ju inte att fortsätta så, då blir man till slut en bitter och sliten kärring som hackar på vikarier på jobbet(inom omsorgen så klart) och skvallrar om andras liv. Jag har träffat för många sådana för att vilja bli sådan själv. Vet tom folk som är unga som beter sig som gnälliga bitterfittor för att de är missnöjda med sitt liv. Nä så vill inte jag må, och jag tror att man nånstans gör ett val när man blir en sådan. Det är ju i slutändan ens egna val som satt en där man är just nu. En hård insikt, att man inte kan skylla på andra.

Sen måste jag ju tillägga att ni kanske inte ser så mycket positivt här, men jag har bloggen mest som ventil för mina egna tankar. Känner mindre behov att skriva när jag mår toppen. Så allt är inte dåligt med mig :P

HIttade en bild från förra julen på mig och fina Sara, det hemska är att jag har samma förvirring nu som jag hade då, för ett år sen... men det börjar klarna efter mycket upp och nedgångar...

Kom hem efter jobbet i morse och tog hand om djuren innan jag gick och la mig igen. Kunde inte sova förrän vid två halv tre i natt ( jo vi ha rjour så vi får sova på jobet). Låg och vände och vred och tänkte så mycket att jag trodde jag drömde men sen upptäckte jag att jag var vaken trots allt. Det var en konstig känsla. För jag var inte trött nog för att ha sovit, men mina tankar bara far i väg och blir tillslut ett virrvarr av mysko fantasier. Till slut löste jag lite korsord och blev trött till sist.

Vad skönt det var att vara ensam hemma. Har inte varit ensam på tre veckor. Visst kan det vara mysigt också men jag är en sån som behöver vara för mig själv. När jag inte kan det på länge brukar jag sitta i duschen hur länge som helst. Det är lite som meditation, där får jag vara i fred (oftast) och vattnet är varmt och skönt och jag kan tänka i lugn och ro. Tyvärr så är det ju inte så bra för miljön att slösa en massa vatten på mitt ensamhetsbehov.


Nu ska jag nog äta mammas hembakta bröd med juledamer. Sen måste jag städa mig själv och lägenheten.

Känner mig helt orkeslös. Orkar int nåt! Känns som kroppen har satt sig på sparlåga och bara väntar på att få lite solljus. Är inte ens förväntansfull inför jul som jag alltid brukar vara. Har inte ens köpt en endaste julklapp. Men tur att jag vet vad jag ska ge alla. Bara att få ur mitt arsle ur soffan/datastolen och gå å fixa. Men inte i dag. Stan stänger om en halvtimma och det mesta ska jag beställa. Fast det måste jag ju också börja med för tänk om det inte hinner komma i tid? Sabla slöjävel jag är.
Hundstackarna får nöja sig med promenader och inte mycket stimulans. Men de verkar rätt nöjda ändå. Är ju så livat med alla valpar och valpbesökare här hemma :)

Det känns som en dyster och mörk evighet till nånstans mellan 9- 12 december, fast det bara är en vecka typ, och ännu längre evighet till januari. Change is coming, vet bara inte hur man ska fixa allt. Bara jag får veta...

 Och nu fick jag ett e-post meddelande från facebook. Hatar att folk måste skicka en massa requests och skit. Ska nog försvinna därifrån. men det är också jobbigt för man måste typ radera allt man har gjort där och tjorva en massa för att ta bort sitt konto. Har jag hört, är för slö för att kolla upp det själv.
Nä för fan nu kom det ett till.

det här var det slöaste och gnälligaste inlägget jag skrivit på länge. Nu ska jag sova tills det är dags för jobbet.