Skrivkramp
Har gått med i en skrivargrupp genom ett forum också. Shit vad har jag gett mig in på? Har inte ´varit kreativ sen tvåan i gymnasiet. Hemskt egentligen för jag levde för att teckna och skriva där ett tag. Tror jag har glömt bort hur man gör.
Kollade in på haket.se för inspiration och hittade mina gamla alster. Detta skrev jag för många år sedan. Den hade inget namn:
Death bringer is my occupation
Taking lives is my deal
I walk across this nation
To search for someone who feel
Their feelings I then consume
Make their souls bleed
That sweet smelling perfume
The scent reminds me when i feed
Memories of long gone times
Occations of joy and sorrow
Remember the bells that chime
No worries of the depths of tomorrow
I´m still walking restless
The bells of my childhood calls
I contemplate my own success
As my next victim falls.
Jag tror jag vet vem jag var arg på. Vilka känslor jag minns nu när jag började läsa där. Minns inte riktigt när jag skrev denna men jag tror jag var riktigt arg och ledsen på vissa händelser i livet... Haha kvaliteten vet jag dock inte om jag tycker är så hög...
Här mådde jag nog snäppet bättre:
----------------------------------------------------------------------------------------------
Hon och han
Picknick i skogen, fåglarna kvittrar
Han stryker hennes kind, hon rodnar och fnittrar
Där på filten, den som är röd och blå
Växlas blickar som säger så mycket om de två
De två som där sitter tysta tillsammans
De ser ingen annan, bara hon och han när de varandra omfamnar
Under trädet var fåglarna sitter
Därifrån hörs längre inget fnitter
De är tysta hon och han
De två som omfamnar varann
Det enda som hörs är fåglarnas sång
Och det som han viskar tyst en gång
Du är mitt hjärta du är min själ
Jag vill stanna för alltid, här där du är
Hon svarar honom ömt och ser hur han ler
Jag stannar hos dig vad som än sker
Det är dig jag älskar och dig jag vill ha
Tillsammans med dig, känns allting så bra
Han ler och hon skrattar
Inget de två i denna stund fattas
Hon älskar honom han älskar henne
De håller ihop vad som än händer
Deras kärlek är stark, att finna dess like svårt
Där sitter de två, i skogen på filten intill ett törnesnår
-----------------------------------------------------------------------------------------------
Kollade in på haket.se för inspiration och hittade mina gamla alster. Detta skrev jag för många år sedan. Den hade inget namn:
Death bringer is my occupation
Taking lives is my deal
I walk across this nation
To search for someone who feel
Their feelings I then consume
Make their souls bleed
That sweet smelling perfume
The scent reminds me when i feed
Memories of long gone times
Occations of joy and sorrow
Remember the bells that chime
No worries of the depths of tomorrow
I´m still walking restless
The bells of my childhood calls
I contemplate my own success
As my next victim falls.
Jag tror jag vet vem jag var arg på. Vilka känslor jag minns nu när jag började läsa där. Minns inte riktigt när jag skrev denna men jag tror jag var riktigt arg och ledsen på vissa händelser i livet... Haha kvaliteten vet jag dock inte om jag tycker är så hög...
Här mådde jag nog snäppet bättre:
----------------------------------------------------------------------------------------------
Hon och han
Picknick i skogen, fåglarna kvittrar
Han stryker hennes kind, hon rodnar och fnittrar
Där på filten, den som är röd och blå
Växlas blickar som säger så mycket om de två
De två som där sitter tysta tillsammans
De ser ingen annan, bara hon och han när de varandra omfamnar
Under trädet var fåglarna sitter
Därifrån hörs längre inget fnitter
De är tysta hon och han
De två som omfamnar varann
Det enda som hörs är fåglarnas sång
Och det som han viskar tyst en gång
Du är mitt hjärta du är min själ
Jag vill stanna för alltid, här där du är
Hon svarar honom ömt och ser hur han ler
Jag stannar hos dig vad som än sker
Det är dig jag älskar och dig jag vill ha
Tillsammans med dig, känns allting så bra
Han ler och hon skrattar
Inget de två i denna stund fattas
Hon älskar honom han älskar henne
De håller ihop vad som än händer
Deras kärlek är stark, att finna dess like svårt
Där sitter de två, i skogen på filten intill ett törnesnår
-----------------------------------------------------------------------------------------------
Kommentarer
Postat av: Emma
Men gud så seg jag är! Jag märkte inte din kommentar förrän nu :P
Nämen de i mitten är ju så oerhört fina! Både jag och Sebbe har suktat efter dem i två år och blev alldeles överlyckliga när vi fick syn på dem i affären, men jag vet inte, jag har väl kanske för känslig hud eller något sådant för jag fick verkligen ont av mönstret. Hade jag haft på mig den i en dag eller så så hade jag haft rediga skavsår :( Det är så trist eftersom de är så fina, men de måste ju sitta bra också...
Vad kul iaf att vi hade spanat in samma ringar! Vad är oddsen liksom :P
Postat av: Emma
"Hur valde dina föräldrar ditt namn?
Inte fan vet jag. Tyckte väl tantnamn var fina."
Hahahahahahahahahaha!!!
Trackback
