Skinnylizzy's journey

Vaknade Margaretha Nilsson och kände att ungen hon burit i runt åtta månader var less på att vara instängd och ville ut. Eftersom Margaretha var en kvinnosakskvinna och hade fött ut två fyra kilos ungar tidigare visste hon vad det handlade om. Eftersom det lilla samhällets barnbördshus hade julstängt fick hon helt sonika lämna den blivande tre-barnspappan med de äldre barnen och ta taxin till Gällivare sjukhus. Där, i ett sterilt sjukhusrum, efter timmar av svåra smärtor, kom så till världen ett litet flickebarn. Eftersom barnets far envisades med att köra runt till alla avlägsna släktingar han kunde hitta innan han kom till BB, välkomnades hon till jordelivet av sin mor, en läkare och två händiga barnmorskor.
Det barnet fick namnet Anna Elisabeth Nilsson.

Nu 20 år senare, efter åratal av kolik, sömnlösa nätter och öroninflammationer, och senare tonårstrots, gräl och tårar - men även år av glädje, stolthet och kärlek - sitter då barnet här. I en lägenhet i Kiruna i skydd av vinternatten och funderar. Hon vet inte vem hon är, vem hon vill vara eller vem hon har möjlighet att bli. Var ska hon bli den människan och tillsammans med vem? Hon är omgiven av människor som älskar henne, men ändå är det något som fattas. Kanske blev det fel från början, kanske hon fick med en grubblargen eller den där bygenen hon avskyr så mycket? Eller kanske det är så som hennes trötta och stolta mamma brukar säga, att hon alltid varit för klok och eftertänksam för sitt eget bästa? Flickan vet inte, kanske är hon bara knäpp.

Den inte längre purunga Margaretha brukar se på sin nu vuxna dotter och känna en värme i hjärtat. Men också en viss sorg i att hon inte längre är, och aldrig mer kommer att vara den lillgamla flickan som var så efterlängtad som ett barn bara kan vara. Vad hon kommer att bli och vara för person framöver, kan endast tiden utvisa.

Såg en skitbra film på fyran i dag. The life of David Gale. Orkar inte dra handlingen, men sök på http://www.imdb.com/ (min räddare i filmnöden) och kolla om ni vill. Den var väldigt spännande, jag fick nästan hjärtsnörp. Jag tycker om filmer som behandlar ämnen som mänskliga rättigheter, politisk idioti, mänskliga öden och dylikt. Kanske för att jag är för slö för att engagera mig själv, fastän jag tycker så otroligt mycket. Då kan jag sitta och titta på filmerna och känna medkänsla med personerna som kämpar för sin sak. Jag tycker ju som dem, då är jag en bra människa... eller? Kan låtsas att jag också har lika mycket mod och kämpaglöd. Fan jag skulel bryta i hop efter fem minuter om jag hamnade i någon sån där snyfthistoria i verkligheten.

I morgon drar jag och svartingen till Morgongåva. Mattias och gulingen stannar hemma på tu man hand. Jag hoppas dom inte festar för mycket bara. De slöar nog mest, och njuter av stillheten här hemma. Det ska bli jättekul att hälsa på syrran, och se hur mycket Matheus har växt. Ture får vara med kompisen Jonna och så sk vi promma, göra julgodis, shoppa och träna hund. Eller mest jag men ändå, Kristina och Matheus får titta på. Ungar tål ju inte att man gör saker utan dem. De ska bara sitta i famnen, matas eller skita hela tiden. Men söta är dom ju.

Jag har insett att jag ständigt känner en saknad och en längtan. En saknad efter de underbara vänner som flytt stan för något bättre (?), en längtan efter en mening, efter något bättre. När jag uppnår något jag längtat efter kommer det en ny längtan. Varför kan jag aldrig aldrig vara nöjd? Fast jag är ju nöjd med en hel del ändå. Men det är just det, jag har det skitbra och i princip allt jag behöver, men ändå vill jag ha mer. Eller kanske inte ens mer, men något annat, något mer tillfredsställande. Men om jag skulle få det så skulle inte det räcka. Vad är det med människan egentligen?

Ja jag sitter bara här och svamlar mitt i natten, har inte jobbat på hela veckan, då blir jag lite konstig. Avslutar med några kul länkar:

Dagens (och möjligtvis tidernas) bästa: Baby landlord

Dagens är det verkligen sant att det är en seriös film?: Japaner lär sig nyttiga engelska fraser

Har hittat denna utmaning på diverse bloggar och eftersom jag har lite att göra så gör jag den jag med.
Ta först bilden som dyker upp när du googlar på:

Ditt förnamn:


Ditt mellannamn:


Ditt efternamn:


Gatan du bor på:



Det du senast åt:


Din idol:


Färgen på din tröja:



Din ålder:



Ett ord som börjar på p:



Ditt favoritland:


Din mors namn:


Din fars namn:


Var du helst vill bo:


Något du gillar:


Något du saknar:


Senaste bok du läste:


Senaste film du såg:


Musik du gillar:




Jag utmanar också alla som känner för det :)

Nu var det ett tag sen jag skrev igen. Sitter här med rinnande ögon och näsa och är allmänt less på detta snorande. Och ändå blir jag inte förkyld på riktigt, så det här lär väl hålla på ett tag.

I helgen julpyntade vi här hemma. Nå vi har ju inte så mycket, men fick nya julgardiner och en ny stjärna av svärmor och så en massa tomtar förstås. Tycker det är så mysigt med ljusstakarna och stjärnorna i folks fönster, det lyser verkligen upp så här i beckmörkret. Ska nog ta och julbaka också när mamma kommit hem. Ids inte stå ensam och hålla på, då är det roligare med mamma, och hon kan ju det där så hon kan hindra mig när jag håller på att förstöra lussebullarna och julvörten. Okej jag tror int ejag ids baka någon julvört, men mina ambitioner är höga. Det återstår bara att se om jag ids baka så mycket som jag tänkt.

Nå nu gnäller hårbollarna på mig, måste traska ut i snön så de får göra vad de måste.

Detta längtar jag till just nu :