Desperat kväll
Ja det är ju tisdag i dag (eller ja, nu är det ju faktiskt onsdag). Och de som känner mig vet ju vad jag har spenderat timmen mellan 21- 22 med. Just det, Desperate Housewives. Den serien är ju så förbaskat bra! Stina, Ida och Linda var här, vi pimplade te och åt pepparkakor. Fast jag gillar inte de pepparkakorna, Annas och kung oscar är tusen gånger bättre än Göteborgs. Fast pepparkaksdeg är ju ändå godast av allt. Ugnsgräddning är överskattat.
Ja nu kom jag in på ett sidospår.
Förutom besvikelsen över Göteborgs pepparkakor bakade med smör är livet helt okej, jag har börjat på kompassen genom arbetsförmedlingen. I dag gjorde jag ett jättefint CV och har sökt ett jobb. Jag sökte mest för att jag ville skicka i väg mitt fina cv och personliga brev, men det hade varit hur kul som helst om jag skulle få det. Har sökt lite annat också och om jag får svar från dem borde det komma snart.
Det står inte så mycket i min CV, men ändå mer än det känns som att jag presterat. Just nu känner jag att jag vill jobba och praktisera eller vad fan som helst som ger mer text i min CV, förutom anledningen att en lön är fin att ha i bland. T.ex. när hyran kommer. Känns så trist att jag inte kan bidra med mer än lite svartpengar till Mattias.
Sen funderar jag fortfarande på vad jag ska bli och vad jag vill göra med livet. Känns som stressat på något sätt fastän jag bara är 20 år. Jag är ju fan knappt torr bakom öronen och det känns redan som att jag i panik måste veta vad jag vill göra av mitt liv. För tänk om jag inte bestämmer mig, får jobb på något tråkigt ställe, blir kvar där i fyrtio år, föder några ungar och blir en bitter jävla kärring som 60- åring. Tro mig det finns såna. eller ännu värre, börjar supa, hårdsminka mig och ta på mig korta kjolar när jag är 40 - 50, och nyper 20- åriga killar i stjärten på Babylon. Man bara fastnar i ett spår och ångrar sedan att man inte gjorde mer av livet.
Men det borde ju inte vara någon fara än. Skriver jag samma sak om fem år kan någon ge mig en smäll så att jag får tummen ur.
I går hade jag sån grym PMS and A. Jag brukar inte ha det men det måste ju varit något sånt. Var skitförbannad på minsta lilla, och kände mig allmänt sur och jävlig. Morrade åt Mattias om han råkade vara i vägen eller sa något jag tyckte var dumt. Ja jag har bett om ursäkt nu så ni behöver inte bli förskräckta. Mina ansökningspapper och mappar flög all världens väg, och jag var gråtfärdig konstant. I dag är jag mycket gladare, som tur är.
Nu ska jag fan gå å lägga mig, måste ju orka upp till parkskolan. Sen blir det kanske fika med Ida. Mums och sånt.
Kram på er och godnatt!
Ja nu kom jag in på ett sidospår.
Förutom besvikelsen över Göteborgs pepparkakor bakade med smör är livet helt okej, jag har börjat på kompassen genom arbetsförmedlingen. I dag gjorde jag ett jättefint CV och har sökt ett jobb. Jag sökte mest för att jag ville skicka i väg mitt fina cv och personliga brev, men det hade varit hur kul som helst om jag skulle få det. Har sökt lite annat också och om jag får svar från dem borde det komma snart.
Det står inte så mycket i min CV, men ändå mer än det känns som att jag presterat. Just nu känner jag att jag vill jobba och praktisera eller vad fan som helst som ger mer text i min CV, förutom anledningen att en lön är fin att ha i bland. T.ex. när hyran kommer. Känns så trist att jag inte kan bidra med mer än lite svartpengar till Mattias.
Sen funderar jag fortfarande på vad jag ska bli och vad jag vill göra med livet. Känns som stressat på något sätt fastän jag bara är 20 år. Jag är ju fan knappt torr bakom öronen och det känns redan som att jag i panik måste veta vad jag vill göra av mitt liv. För tänk om jag inte bestämmer mig, får jobb på något tråkigt ställe, blir kvar där i fyrtio år, föder några ungar och blir en bitter jävla kärring som 60- åring. Tro mig det finns såna. eller ännu värre, börjar supa, hårdsminka mig och ta på mig korta kjolar när jag är 40 - 50, och nyper 20- åriga killar i stjärten på Babylon. Man bara fastnar i ett spår och ångrar sedan att man inte gjorde mer av livet.
Men det borde ju inte vara någon fara än. Skriver jag samma sak om fem år kan någon ge mig en smäll så att jag får tummen ur.
I går hade jag sån grym PMS and A. Jag brukar inte ha det men det måste ju varit något sånt. Var skitförbannad på minsta lilla, och kände mig allmänt sur och jävlig. Morrade åt Mattias om han råkade vara i vägen eller sa något jag tyckte var dumt. Ja jag har bett om ursäkt nu så ni behöver inte bli förskräckta. Mina ansökningspapper och mappar flög all världens väg, och jag var gråtfärdig konstant. I dag är jag mycket gladare, som tur är.
Nu ska jag fan gå å lägga mig, måste ju orka upp till parkskolan. Sen blir det kanske fika med Ida. Mums och sånt.
Kram på er och godnatt!
Kommentarer
Trackback
