Framtiden?
Om någon hade sagt för ett år sen att vi kommer att bo i Karlstad, 140 mil bort, om ett år hade jag aldrig trott på den personen.
Det som började med ett infall av mig att kolla vad för utbildningar som började i vår och kunde tänkas passa för Mattias slutade med att han blev supermotiverad att plugga och nu har börjat på civilingenjörsutbildningen. Eller ja, den börjar ju till hösten efter denna bastermin men ändå. I Karlstad! Fattar knappt än att vi bara tog vårt pick och pack, sålde det mesta av det vi ägde, och flyttade till en studentetta här nere.
Jag ångrar det inte för fem öre. Karlstad känns verkligen som en stad för mig, och som tur är känner Mattias det lika. Det är så otroligt vackert här, och vi har inte ens sett sommaren här än.
Enda nackdelen är väl att jag än så länge inte har så mycket att göra. Men i dag ringde det från Forshaga och jag ska gå bredvid och börja vikariera på en gruppbostad där. Ska bli så kul! Och så har jag timvik som pers assistent också på g. Trivs rätt bra med att timvicka nu fram till sommaren, då blir det ju jobb i Kiruna för hela slanten. Tillbaka till mina underbara kollegor igen!
Jag är som sagt superglad att vi har flyttat, men nå saknar man alla där hemma. Inte stan, den kn jag vara utan. Det säger jag inte för att dryga mig för att vi dragit därifrån, men alla som känner mig vet att jag har haft perioder då jag verkligen verkligen velat bort från Kiruna väldigt länge. Mina intressen är inte lämpliga där för fem öre, och jag har inget intresse av skotrar och fjäll eller vinter. Vinter som här nere, när det är så vackert och ljust i januari, februari, och börjar bli vår i mars, april, den vintern tycker jag om! Lite slask kan jag leva med, men inte 35- 40 minusgrader och en sommar där det är sommarvärme ett par veckor om året.
Och så har man ju sett allt i stan, jag kände väl att jag hade fastnat lite i utvecklingen, på jobbet, till vardags, ja hela jag var som fast på en punkt och visste inte vad jag skulle göra av det. Vet att Mattias har känt det på liknande sätt, men jag tror han behövde en liten knuff i rätt riktning först. Förstår varför folk jobbar på LK till pensionen, bra lön och bra arbetskamrater, och en arbetsgivare som tar hand om sina anställda. Nu kanske inte alla håller med om det, men det är så jag upplever det i alla fall.
Nu är ju inte allt med Kiruna negativt, det är trots allt en väldigt vacker stad med speciell historia och speciella människor (på både gott och ont!). Jag älskar Kiruna trots allt, och kommer alltid vara stolt Kirunabo (eller vad man ska kalla det när man inte bor där längre). Givetvis är ju också de flesta nära och kära kvar där uppe, och det värker i hjärtat av saknad i bland. Men med våren kommer återseendena och tiden går verkligen fort.
Framtiden då? Ja kvar i Karlstad kommer vi ju att bli de närmsta fem åren, minst. Siktar på en större lägenhet, eller kanske hyra ett radhus om vi har tur, till hösten eller nästa år. Spara köpoäng. Till hösten vill jag börja studera jag också. Tänkte ju först vänta med det men jag känner ändå att jag är redo. Måste bara bestämma mig för om jag ska bli lärare, och i så fall hurdan lärare, eller socionom. Jag vet hur prognoserna på arbetsmarknaden ser ut, men känner ändå väldigt starkt för socionomutbildningen. Men barn och ungdomar, lärande, utbildning och kunskap är ju också en sak jag brinner för. Tror vilket som kommer att kännas rätt när jag väl börjar, men det gäller ju att ta det beslutet också.
Sen får vi se. Kan inte tänka så långt fram. Kanske börjar Mattias som ingenjör på LKAB och vi flyttar tillbaka hem. Kanske blir det utlandet, kanske stannar i Värmland, kanske inte. Man vet ju knappt vad morgondagen har att ge så det går ju inte att sia flera år framåt. Det har jag ju fått bevis på nu om inte annat, så ska försöka dra ner på grubblandet och leva mer i nuet.
Och just nu är det strålande sol ute och jag ska ta hundarna och gå ut på en promenad, möta husse som har vart på universitetet.
Ha en bra dag allihopa, vart ni än är i vårt alldeles för avlånga land!
Min gamla.... och min nya hemstad
Det som började med ett infall av mig att kolla vad för utbildningar som började i vår och kunde tänkas passa för Mattias slutade med att han blev supermotiverad att plugga och nu har börjat på civilingenjörsutbildningen. Eller ja, den börjar ju till hösten efter denna bastermin men ändå. I Karlstad! Fattar knappt än att vi bara tog vårt pick och pack, sålde det mesta av det vi ägde, och flyttade till en studentetta här nere.
Jag ångrar det inte för fem öre. Karlstad känns verkligen som en stad för mig, och som tur är känner Mattias det lika. Det är så otroligt vackert här, och vi har inte ens sett sommaren här än.
Enda nackdelen är väl att jag än så länge inte har så mycket att göra. Men i dag ringde det från Forshaga och jag ska gå bredvid och börja vikariera på en gruppbostad där. Ska bli så kul! Och så har jag timvik som pers assistent också på g. Trivs rätt bra med att timvicka nu fram till sommaren, då blir det ju jobb i Kiruna för hela slanten. Tillbaka till mina underbara kollegor igen!
Jag är som sagt superglad att vi har flyttat, men nå saknar man alla där hemma. Inte stan, den kn jag vara utan. Det säger jag inte för att dryga mig för att vi dragit därifrån, men alla som känner mig vet att jag har haft perioder då jag verkligen verkligen velat bort från Kiruna väldigt länge. Mina intressen är inte lämpliga där för fem öre, och jag har inget intresse av skotrar och fjäll eller vinter. Vinter som här nere, när det är så vackert och ljust i januari, februari, och börjar bli vår i mars, april, den vintern tycker jag om! Lite slask kan jag leva med, men inte 35- 40 minusgrader och en sommar där det är sommarvärme ett par veckor om året.
Och så har man ju sett allt i stan, jag kände väl att jag hade fastnat lite i utvecklingen, på jobbet, till vardags, ja hela jag var som fast på en punkt och visste inte vad jag skulle göra av det. Vet att Mattias har känt det på liknande sätt, men jag tror han behövde en liten knuff i rätt riktning först. Förstår varför folk jobbar på LK till pensionen, bra lön och bra arbetskamrater, och en arbetsgivare som tar hand om sina anställda. Nu kanske inte alla håller med om det, men det är så jag upplever det i alla fall.
Nu är ju inte allt med Kiruna negativt, det är trots allt en väldigt vacker stad med speciell historia och speciella människor (på både gott och ont!). Jag älskar Kiruna trots allt, och kommer alltid vara stolt Kirunabo (eller vad man ska kalla det när man inte bor där längre). Givetvis är ju också de flesta nära och kära kvar där uppe, och det värker i hjärtat av saknad i bland. Men med våren kommer återseendena och tiden går verkligen fort.
Framtiden då? Ja kvar i Karlstad kommer vi ju att bli de närmsta fem åren, minst. Siktar på en större lägenhet, eller kanske hyra ett radhus om vi har tur, till hösten eller nästa år. Spara köpoäng. Till hösten vill jag börja studera jag också. Tänkte ju först vänta med det men jag känner ändå att jag är redo. Måste bara bestämma mig för om jag ska bli lärare, och i så fall hurdan lärare, eller socionom. Jag vet hur prognoserna på arbetsmarknaden ser ut, men känner ändå väldigt starkt för socionomutbildningen. Men barn och ungdomar, lärande, utbildning och kunskap är ju också en sak jag brinner för. Tror vilket som kommer att kännas rätt när jag väl börjar, men det gäller ju att ta det beslutet också.
Sen får vi se. Kan inte tänka så långt fram. Kanske börjar Mattias som ingenjör på LKAB och vi flyttar tillbaka hem. Kanske blir det utlandet, kanske stannar i Värmland, kanske inte. Man vet ju knappt vad morgondagen har att ge så det går ju inte att sia flera år framåt. Det har jag ju fått bevis på nu om inte annat, så ska försöka dra ner på grubblandet och leva mer i nuet.
Och just nu är det strålande sol ute och jag ska ta hundarna och gå ut på en promenad, möta husse som har vart på universitetet.
Ha en bra dag allihopa, vart ni än är i vårt alldeles för avlånga land!
Min gamla.... och min nya hemstad
Kommentarer
Postat av: Evelina
Roligt att läsa om era planer. Säg till om du behöver hjälp med bloggen. Nog kanske jag kan ordna lite grann i alla fall.
Trackback
